På brädgården slapp jag betala för plankstumpen jag köpte. Jag skulle bara hälsa och gratta. Nonno kom med två tårtformar och själv bakade jag två. Till fyllning citrus och finaste nougatkräm, kokad på grädde och nougat. - Och det var där det började.
Alla som har satt mjölk på spisen för att koka vet att den inte gör det, när man står och tittar. Efter att ha stått och tittat i en evighet, vred jag ner plattan och gick in i vardagsrummet. Efter bara en liten stund kokade grädden och det med besked. Den brände i botten. Jag bar skyndsamt ut kastrullen på balkongen för en snabb avkylning före provsmakning. Kastrullen hade smält fast i "gräsmattan" och krämen smakade mest av allt vidbränt.
Snön låg vackert ute när jag skyndade till konsum för att inhandla ny fyllning. Jag bestämde mig för kallrörd chokladpudding. Tårtan började bli dyr och det fanns inte tid för ny kokning. Nästan hema halkar jag i snön och ramlar pladask baklänges. Eller snarare schablong! Jag kunde inte känna att jag var skadad men kassen hade rämnat från handtag till botten. Med litet hjälp kom jag i alla fall lyckligt hem med varorna. Men nu hade tiden gått och jag hann varken byta om eller sminka mig före kalaset.
J kalas var för övrigt mycket trevligt. J sken som självaste Solkungen hela kvällen och dolde knappast sin kärlek till att vara huvudperson och till att öppna paket. Maten var god och visst blev det massor med tårta till kaffet. Chokladpudding är inte så dumt...
Glad i hågen kom jag sent hem och vaknade dagen efter, inte med huvudvärk utan med värk i kroppen. Min "rova" hade tydligen stretchat ut både senor och muskler ordentligt och gett mig nån slags träningsvärk. Men vad betyder det när man har en skön soffa?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar