Jag kom hem till mamma på kvällen den 22:a. Kvällen efter kom vi att prata om lergökar. Jag har en, sa mamma, men jag vet inte var den kommer ifrån. Den låter ingenting. -Det är min, sa jag, den köpte vi i Dalarna när jag var en tio år. Mamma tog fram lergöken, som jag visste var stum efter tre generationers dreglande. Men nu finns det moderna grejer, som pyttesmå mellanrumsborstar för att sköta tänderna. Efter att ha förbrukat två dylika och frenetiskt skurat i alla de fem hålen, kom sig lergöken för att pipa igen. Jag frågade mamma varför hon hade den men hon genmälde en undran varför vi barn, lämnat kvar så många saker. Nu bor den pökade lergöken i Sala igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar