Den här veckan har varit tankfull. Min före detta granne, Bittan, har begravts. Ett år äldre än jag, dör hon knall och fall på hästryggen. Hennes man och en sjuksköterska gjorde hjärt- lungräddning utan resultat. Bittans hjärta hade slutat slå för all framtid.
En ung präst som är ny i Sala, höll förrättningen och nästan alla grät. Det var mycket vackert. Bittans man var helt förkrossad och hennes barn likaså.
Man får så många tankar när det händer en jämnårig. Det är så fruktansvärt svårt att förstå. Ibland kändes det som ett dåligt skämt alltihop.
Det är svårt att förstå att man inte längre är 27 år också. Jag hoppas det inte är fullsatt när det är dags för nästa själ att resa vidare. Hallå! Finns det plats för en själ till?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar