I morse vaknade jag tidigt. När jag satt vid köksbordet, förnam jag något "fel" i periferin. Jag lyfte blicken och ser spegelbilden av soluppgången, i fönstren på huset mittemot. Det var väl närmast norrsken och färgen som en illandes röd blodgrapefrukt. Upphetsad sprang jag efter kameran. Jag sprang till och med ut i trapphuset, i bara nattsärken.
Som vanligt så motsvarar ju inte färgerna i bilden verkligheten, men här är det väl solklart att det flammade som eld i varje fall. Och det precis ovanför huset där vår brandkår huserar. Jag hörde aldrig att de ryckte ut...
Nu, två timmar senare, när jag lyfter blicken, är det heltjockt och blyertsgrått. Snöflingorna virvlar förbi.
Min upphetsning har falnat och jag tror jag går och lägger mig igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar