Strax före sju i morse, snöade det ymnigt och termometerm låg bara på strax över noll. Förmodligen var det det som väckte mig. Det händer varje år och ljudet är mer frapperande än om ett godståg skulle bromsa in, på järnvägen här intill. Man kan inte veta vad det är om man inte har varit med om det förr. Alla har inte upplevt det. Särskilt inte de som bor närmare jordklotets midja. Simon & Garfunkle har sjungit om det, men jag vet inte om det var just den här sorten. Jag vaknade och i samma stund visste jag att det pågick; Ljudet av tystnaden som uppstår, när det snöar ymnigt vid den här temperaturen.
Jag vet hur det kommer att lukta när jag går ut. Lukten av sådan här snö. Den luktar annorlunda än småkornig "grynsnö" som faller när det är några minusgrader. Den snön skiljer sig i sin tur, från den som uppstår vid snöfall när det är riktigt svinkallt ute.
Blötsnö luktar också annorlunda. Men den i sin tur, gör väl mest att man skyndar sig att komma inomhus, för att slippa bli både blöt och kall.
Samerna och inuiterna har massor med olika namn för att beskriva olika typer av snö. Så förfinat är inte mitt "snöbedomningssinne", men jag vet att snö inte bara är snö rakt upp och ner.
Får det bara bli några minusgrader också så blir det ljust och vackert också, i vårt mörka, avlånga land...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar