En kvinnas skräck

J skulle komma och hjälpa mig med städningen. Jag har aldrig riktigt hittat mina saker efter två flyttar utförda av, mina underbara, kompisar. J är ett under av effektivitet samt systematik.
Innan J kom hade jag plockat in tvätt i garderoben och kommit att sakna tre saker: Ett par dyra, fina byxor, ett anständigt BH-liv och min gördel. Samtliga tre nya och så gott som oanvända. Jag begrep ingenting. OM det hade varit tjyvar här, skulle dom väl stjäla allt möjligt UTOM det!?
Vid djupare dykning i garderoben återfanns de två första, på nya och idiotsäkra platser. Men gördeln??? Mein gürtel ist verswonnen!!! skrek jag till J, som naturligtvis inte begrep vad jag tjoade om.
- Mamma skulle ha påmint mig om jag glömt den i Helsingborg. Resväskorna var tömda i alla fack. Hade den blivit stulen av sexfetischist!? Jag gav upp...
När J sållade agnarna från vetet i en pappershög, gick jag in för att röja upp det värsta i vardagsrummet.
Min lilla söta järnkamin, stod mitt på golvet och skulle förflyttas en bit. Renoveringen av den får anstå till sommaren. Åhej och hå. En järnkamin är inte fy skam när man är armsvag. Det låg ett litet papper i botten av kaminen och när jag skulle ta upp det, kände jag nåt mjukt...
DÄR var ju inte precis var jag tänkt att leta efter en gördel. Snopet... Och rätt pinsamt... Jag började asgarva och J undrade vad det tagit åt mig? Mein gürtel ist gefunden, hojtade jag!
Även om J är min bästa vän, så... Han fattar ju ingenting...