När jag var barn, i början på 70-talet, var pappa ledare för ett projekt. Jag tror det hade anknytning till skolans inre arbete, SIA, och kallades för "Könsrollsprojektet". Det mest progressiva de kom på, var att flickor och pojkar kunde ha gympa ihop. Mig veterligen hade parallellskolan redan haft det några år. Inga våldtäkter hade rapporterats.
På 80-talet var det ett uppsving för kvinnors utildning och karriär, och förskolan hade blivit varm i kläderna. Ganska många män arbetade på dagis. Jag sa upp mig som förskollärare första gången.
På 90-talet hade männen i förskolan blivit rektorer, eller så sa de upp sig för att tjäna "fett" på fabriksarbete. Peronaltätheten sjönk och barntätheten ökade, på förskolor och skolor. Jag sa upp mig för andra gången för att läsa på universitetet. Andra kvinnor blev uppsagda och några av dem började på högskolan, för omskola sig till typiskt manliga yrken.
På 2000-talet vill tjejerna antingen bli hemmafruar eller göra karriär och tjäna "fett". Jag skadade mig och behöver inte oroa mig för framtida inkomster. Kronofogden tar inte mer än att jag har kvar till existensminimum.
Jag begriper ingenting!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar