Ludde Lump och Greta Garn

Idag fick jag göra en liten utryckning. De hade ringt från dagis och sagt att Lovisa inte mådde bra. Ingen av hennes föräldrar kunde komma så snabbt, varför pappan undrade om jag kunde rycka ut. Det var länge sen jag hade varit på dagis, så jag började med att gå in på fel avdelning. Inte visste jag om att Lovisa hade blivit "stor" redan.

Vi gick i alla fall hem till mig med en lånad vagn från dagis. Sparkföret har inte varit något vidare och något annat barnvänligt fortskaffningsmedel äger jag inte.

Väl hemma undrade jag om hon ville vila eller leka. Hon ville leka så jag drog fram en kartong som stod under bokhyllan, innehållande nyinköpta byggrejor. Med kartongen följde en tjock och fet dammråtta, som samlat på sig i lugn och ro, i skydd av den. Lovisa satt och tittade på den i en kvart, medan jag byggde för brinnande livet. Vill du kanske göra något annat, undrade jag. Skall jag öppna skattkistan? I skattkistan, som är ett skåp, finns en massa smått och gott, från min dotters och min barndom. Barnen, som inte är här så jätteofta, tycker det är spännande grejor.

Medan jag tog en kopp kaffe, satt Lovisa och stirrade på skattkistan, i sådär en kvart.

Vill du att vi skall läsa, i stället, undrade jag. Det var ungefär så mycket som sjuklingen mäktade med. Med ett varmt barnahuvud mot bröstet, läste vi Kattresan (som jag efter 25 års läsning, fortfarande kan utantill), ett par små böcker och slutligen kom Ludde Lump och Greta Garn på menyn. Medan jag läser om fru Topp och hennes motvilja att städa, känner jag mig mer och mer ertappad. Liksom fru Topp har jag en välfylld diskho, inte bakom elementet men väl under bokhyllan, härskar den tjocka, feta och hemska damråttan, kung Hubu.

Jag som inte är den som vanligen känner mig skamsen inför treåringar, blev lite moloken. När Lovisa blev hämtad, blev jag tvungen att kika bakom elementet. Puh! Inte lika illa som hos fru Topp, tänkte jag, och tog fram min ganska pigga och alerta snabeldrake. Nu skall här fejas!