Det är första gången jag på år och dag har tänkt den tanken:
-
I måndags möte i Lokalföreningen, Vänsterpartiet.
-
I tisdags Kultur- och Fritidsnämnd.
-
Onsdags, dubbelpass träning. Därefter sent kvällsbesök.
-
Torsdags, gruppmöte (V) på Landstinget, sen styrelsemöte med NHR, handikappförbundet där jag är medlem. Hem med tåget 18.27. Kort konferens på tåget, hemma strax efter 19.00.
Vid 21-tiden fick jag SMS från en snacksugen medmänniska. Först sa jag att jag var för trött men det verkade vara angeläget. Sent i säng, sovit för litet hela veckan.
-
Idag, möte med Spinalteamet på Neurorehabmottagningen (vilket jävla ord!?).
Jag är nöjd med mötet. Någon "rehabiliteringsplan" har vi inte upprättat för mig, eftersom mitt "tillstånd", just inte förändrats de sista åren. Däremot har jag fått löfte om ett årligt läkarbesök, om inget nytt tillstöter. Vi skall gå vidare med bostadsanpassningen och jag måste försöka bearbeta Fastighetsförvaltaren på Salabostäder.- Han emotsätter sig i stort sett allt, vad bostadsanpassning heter.
Mitt kök fungerar inte för mig och det är där vi skall lägga krutet.
-
Jag sålde en nyckelpiga av silver, till Ing-Marie sjukgymnasten, och har därmed försett NHR-fonden med 33.50 till. Och jag skall ta kontakt med handkirurgen på Sahlgrenska Sjukhuset igen, för en eventuell, stor omoperation av vänsterhanden, som jag betraktar som ett hjälpmedel och inte en hand.
-
Kuratorn skall hjälpa mig med ett par ekonomiska saker. Hon tar kontakt med mig, för jag lägger sakerna på hög, och hoppas att "det går över".
-
Bilden: Är en bild från vårt styrelsemöte i NHR. Inga soffpotatisar där, inte! Alla i styrelsen är medlemmar pga egen sjukdom och är mer eller mindre sjuka, men jobbar ändå för att underlätta för andra!
-
Igår kände jag tacksamhet över att vara med i ett sådant härligt gäng!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar