Jag börjar få fason på mina nyckelpigor. Färgen är godkänd och jag har lärt mig att våtlägga emaljen bättre. Med förstoring kan jag flytta på ett enda emaljkorn som hamnat fel. Jag vet var de svaga punkterna är men ibland glömmer man...
Häromdagen gick ingenting rätt. Ögonen gör jag av silvertråd som jag smälter till kulor. När man sätter bränt silver i obränd silverlera, krymper leran när man bränner den och på så vis "nyps" de brända detaljerna fast.
Det ser lattjo ut när man bränner klart nyckelpigorna. Från de brända ögonen flammar gula eldslågor som från en folkilsk drake. Så gjorde de den här gången också, men innan hela nyckelpigan var klar, sprutar det upp en stråle från det ena ögat. Strålen föll sen tillbaka och bildade ett "blomkålsöga".
Det innebar extra arbete. Först borra bort det förstörda ögat och sen löda fast ett nytt, Jag slinter lätt med borren i bränt silver men det gick bra.
Sen ville sig inte emaljeringen. Jag lade på för tjockt. Allt smälte fint och blev blankt och vackert men när pigan kallnade, sprätte halva emaljen bort. Den välvda kroppen gör att det blir spänningar i ytskiktet om det blir för tjockt. TRE gånger slipade jag bort emaljen och la på ny. Det är så ytterst litet som gör skillnad.
Sen orkade jag inte se åt eldsprutande monsternyckelpigor på flera dar. Det måste ha varit Halloweenhelgen som spökade...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar