I fredags natt vaknade jag och kände mig mysko. Tog tempen och den visade 39. Eftersom jag i övrigt inte kände mig sjuk, petade jag i mig 500 mg Panodil. I lördags skulle jag och Gunilla till Folkets Park och ha stånd på loppis, så jag tog en till och gav mig iväg. Framåt eftermiddagen hade jag en temp på uppåt 40 som krävde mer än några småpiller, så jag bestämde mig för att söka upp akuten. Men först en tupplur.
När jag ringde 4711, förlåt 1177, fick jag rådet att ta mig till Oxbackens Jourcentral.
Således har jag besökt min första privata sjukvårdsinrättning som ägs av Limeway. Läkaren som tog emot var Jan Norén. Det kändes hemtamt, för han har behandlat mig förut. På den tiden han var jourläkare på Lasarettet i Sala. Dock vägrade han att slå mig i ryggen som seden är i Helsingborg, utan klämde på mig istället. Men inte förrän han hade haft en lång redovisning av sina åsikter inom Landstingspolitiken och nedläggningen av akuten i Sala. Efter klämmandet gick vi över till transplantation av de Langerhanska öarna till skelettmuskel, hos typ 1 diabetiker. Det var en fullkomlig nyhet för mig, så jag lyssnade intresserat. Därefter knatade vi till labbet där det konstaterats att jag hade bakterier i urinen och ett högt CPR-värde. Vi diskuterade en stund vilken typ av antibiotika jag skulle ha, och därefter avhandlade vi konsten att tömma blåsan. Jag fick lära mig ett knep och så ansåg han att jag skulle "skita i" urologen. De är inte intresserade av sånt, sa han. Tala med din medicindoktor istället, eftersom du är litet komplicerad. Så fick jag två tabletter i handen och erfor att vi nu har söndagsöppet apotek i Sala, Apotek Hjärtat.
Efter att jag hade beställt sjukresa hem hann jag med att handla litet.
Det var ju litet omtumlande för en god socialist, att både besöka en privat jourläkarmottagning och att bli hänvisad till ett privat apotek. Med hänvisning till frossa, feber och trötthet, anser jag att detta är mig förlåtet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar