Paket

Idag kom mitt hett åtrådda emaljmaterial med bud som ringde på dörren. Det första jag gjorde var att haja till för det var ett JÄTTEPAKET! Lyckligtvis var det inte tungt, så jag skrev en märklig kråka som kvittens på killens elektroniska mojäng (Jag hade tänkt skriva apparat men då hade jag väl fått 99 kommentarer!).

Jag bar in paketet som, förutom kartongen, var invirat i oräkneliga varv pakettejp. När jag beväpnad med en kniv, hade öppnat den, väntade ännu en kartong. Nej visst, emellan kartongerna var instucket ett kuvert som innehöll etsningsresistent film.

Fortfarande beväpnad med kniven, gav jag mig på kartong nummer två. Överst låg massor med smulad cellplast och vackert röda pappersremsor. Litet osäker på vad jag letade efter, stack jag ner handen och letade runt. Det enda jag fick tag på var en genomskinlig, liten plastsäck. I den låg massor av små paket, invirade i pakettejp, samt en vit plasthink.

Det tog en rundlig stund att sprätta upp alla de små paketen och att vira bort tejpen från plasthinken, som också var fylld med tejpinvirade små paket. Men nu hade jag mina små skatter! Flytande emalj, silver och kopparflux, underbara kulörer, pärlemo och vitt! Vitt har jag inte kunnat få tag på i Sverige på evigheter, och det är väl ändå den mest grundläggande kulören. Innan jag får börja att prova dyrgriparna skall jag först: bli frisk, samt bli klar med skåpet/bänken där jag skall förvara dem och ha ugnen ovanpå.

Tänk att det alltid skall vara så långt till julafton...