Den vita fläcken i centrum är ett brännhål. Trots att jag visste att jag inte borde göra så, så satte jag en spatel under den nybrända emaljen och böjde till. Bara för att jag var otålig. Jag kunde väntat tre minuter så hade det aldrig hänt. Naturligtvis gör den glödheta metallbiten en lufttur och landar på min matta. Av nylon.
Gud, vad jag är dum....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar