lördag, mars 26, 2011

Man hör det man vill höra. Man ser...

På min hemväg från stan idag, gick jag ifatt en, synbarligen desillusionerad kvinna med rollator som stod och tittade ner i ån. När hon tilltalade mig, kände jag igen henne som grannens (+80) storasyster. - Det ligger två döda änder i ån, sa hon. -Var, frågade jag? Jag såg ju bara en sovande andhanne i vassen. En där och en där, pekade hon ut. -Nej, men de sover ju bara svarade jag, som nu hade orienterat den andra anden. -De har ju huvudet under vingen!
Tanten ojade sig och sa, att en katt hade gått längs stranden och tagit änder. Jag ställde mig frågande, för jag har aldrig sett en katt ta så stora fåglar.
När jag fortsatte hemåt började jag fundera själv: Varför trodde hon att de var döda? För att hon har åldrats och är besviken? Och de sov ju verkligen med huvudet (näbben) under vingen. Men de står ju på ett ben!? Hur fan kan man stå och sova på ett ben!!!???

Jag tänkte ta en bild på Lillån, till det här inlägget, men när jag skulle trycka av, vek sig armen. Man vänjer sig. För en vecka sen ville jag kräkas av den känslan...

2 kommentarer:

Ormen sa...

Precis på samma sätt som man kan skriva med två fingrar......Om man måste/det är kallt om fötterna.

Ormen sa...

Ett ben? det är säkert tantens katt som bitit av det andra...;-)