I över en veckas tid har jag varit invaderad. Av bananflugor... Att det blev så långvarigt beror på att jag inte är snabb nog att slå ihjäl en fluga och att jag inte visste vad de livnärde sig på.
Efter hemkomsten från Ålandskryssen, fick de en fullkomlig befolkningsexplosion. En orsak var att en clementin trillat ut i Ålandspackningen, frusit och därefter snabbt satt igång att ruttna, utan att jag märkt det.
Jag såg svarta prickar överallt, jag vevade och viftade, jag smög omkring beväpnad med dammsugarmunstycket och jag hällde litervis med kokande vatten i köksvasken. Med sammanbitna tänder morrade jag "Radar, radar, raaadar"! Fast jag egentligen är emot sånt.
Jag vädrade ordentligt en kylslagen dag och fann mina rum nästan flugfria. Det kunde ju inte vara sant!? Förklaringen fick jag, när jag drog fram skurhinken som stod längst in på toa: Där satt de och tryckte hela högen. De frös väl, "stackarna". Just då var jag tyvärr inte beväpnad, vare sig med dammsugare eller Radar.
Jag vet fortfarande inte var de närde och reproducerade sig. De flesta åkte väl ner i Snabeldrakens gap till slut, och sen var de bara borta. Och det var sååå skönt att kunna dricka sitt kaffe, utan att kontrollera om det varit något kollektivt självmord i koppen sen sista klunken.
Skall fråga min entomologkompis i Indien hur lång reproduktioncykel de har. Fast han är ju mest intresserad av inälvsmask...
2 kommentarer:
Ett tips inför nästa gång du får invasion: gör en eller flera fällor bestående av t ex ett glas eller en burk med lite vatten, en rejäl skvätt vinäger och ett par droppar diskmedel. Funkar superbra!
Tack Tharia! Vinäger o ättika visste jag, men diskmedel visste jag inte. Då kan dom väl inte leka Jesus, antar jag.
Skicka en kommentar