Demokratins våndor och vedermödor

Det har varit bråda dagar ett tag. Jag har varit igång från ottan till aftonsången, eller snarare sagt till nästa otta. I natt somnade jag ovanpå sängen med alla kläder på vid tvåtiden och så upp och hoppa vid sju och iväg på gymnastik.
Det var kommunfullmäktige igår och jag kom hem vid halv tolv och installerade en ny kamera på datorn. Vännen ville se mig när han pratade. När den väl hoppade igång sa han direkt: Du ser trött ut!
Tack för den komplinmangen. Då hade vi suttit i dryga fyra timmar och inte lyssnat på varandra! Den ena efter den andra gick upp i talarstolen och körde sitt race. KåDisarna vurmade för ett vårdnadsbidrag och hur bra det var för barnen att få vara hemma de tre första åren. Och valfriheten som ett vårdnadsbidrag skulle ge!
Vi gick hårdnackat upp och frågade vilken valfrihet det skulle ge? Vilken ensamstående förälder skulle klara sig på några fjuttiga tusenlappar? Och vilka VILL vara hemma med sina barn i tre år? Inte jag. Ungen trivdes på dagis och mådde jättebra. Utom när hon var bajsnödig, då satte hon sig i madrassförrådet och väntade på mig. Sådana viktiga saker ville hon sköta hemma!
Jag har varit ensam med henne hela tiden. Hennes pappa var avliden när hon föddes, så det fanns bara jag. Och jag skulle bli galen om jag hade gått hemma i tre år. Förmodligen skulle ungen blivit det med! Jag upplevde att hon behövde mig mer i andra åldrar. I femårsåldern hade hon en knepig period och i 9-10 årsåldern behövde hon mig väldigt mycket. Då jobbade jag väldigt mycket och hade personalmöten på kvällstid varje månad. Jag hade inget val.
Hur många har ett val? Trots allt bara de privilegierade som har både ett arbete och hyfsad inkomst.
Måhända kanske vi i vansterfalangen inte är världens bästa lyssnare men ganska bra, tycker jag.
Nu är det redan söndag utan att jag har publicerat någon blogg. Nu skall den ut innan den blir ofräsch Min syster har sett att jag utmanat henne som cyberkockhttp://annesmat.blogspot.com/2007/06/cyberkocken-nationaldagsversion-1-6.html och undrar hur jag skall tillaga mina musslor. Det skall hon snart få veta!
Bilden förseställer en 1½-åring som försöker övertyga oss om att hon inte är galen. Det är hon inte nu heller, strax under 25! Vi ses snart igen.