lördag, december 11, 2010

Dunder och brak


Den före detta despoten på burtaket

Jag har haft en deprimerad råtta. Han gick inte ut, han slarvade med hygienen utan låg mest på översta hyllan och såg lessen ut. Det här var Sigge (Sixten-Blixtens slutliga namn) som är min favorit, så det bekymrade mig. Den troliga orsaken, antog jag, var att Halvan hade övertagit ledarskapet på ett gement, svartsjukt och despotiskt sätt.

Min gode vän J (som hatar råttor) sa: Lås in despoten. Så det gjorde jag. I två nätter. Halvan blev förstås vansinnig och for som en skållad råtta i buren. Han fick en godbit att knapra på, så han lugnade ner sig. Sigge nosade försiktigt runt på köksgolvet och gjorde några tama försök att bryta sig in i buren. Vi myste en stund i råttrocken* och slutligen lade han sig på burtaket för att sova.

Andra natten gjorde vi samma sak. Halvan blev bara lite sur den här gången, trodde jag. Sigge och jag tog på oss rocken och myste så han skallrade tänder och somnade en stund i rocken. Nu är han betydligt morskare än innan och kommer ut själv för att klättra upp i rocken. Därefter gick jag och la mig och somnade. Ungefär samtidigt blir jag väckt av ett herrans oväsen. Det rasslar och smäller ute i köket. Jag lyssnar en stund innan jag går dit och tänder lampan för att se efter. Inne i buren har Halvan rivit ner trästegen och far runt så matskålarna slår mot varann och stegen. På golvet gör Sigge våldsamma utfall mot tidningskassen som står på golvet, så det rasslar och skramlar ljudligt (Jag blir varse att en råtta inte bara är bra på att klättra, den kan hoppa 40 cm lodrätt upp också). Från kassen klättrar han upp på en stol, och från stolen upp på köksbordet där mitt pyssel ligger. Så fick jag förklaringen till att det låg småsaker från bordet nere på köksgolvet, också!

-Fy på er pojkar! Så gör man verkligen inte, säger jag och återställer ordningen. Efter att ha tillbringat några timmar i buren, tyckte jag att Halvan kunde få vara ute också.

Nu sköter bägge pojkarna sin hygien, är pigga och glada och går på lådan. De sover återigen i samma hög på översta hyllan.

* Råttrocken är en vansinnigt ful, mörkblå fleecemorgonrock jag har. Innan råttorna blev så handtama att jag kunde plocka upp dem, lät jag dem klättra upp i ärmarna på rocken och leka därinne.

1 kommentar:

Anonym sa...

Ha ha, vilken energi det kan vara så i små saker!