Visar inlägg med etikett livskvalitet åt alla. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett livskvalitet åt alla. Visa alla inlägg

söndag, september 27, 2009

Nu har jag "kommit ut"


Det har ju varit en temahelg i Sätrabrunn, "Livskvalitet åt alla",som NHR Västmanland har anordnat. Tyvärr var det inte alltför välbesökt. De flesta som var där, var redan aktiva i olika sammanhang. Däremot var det ett tillfälle att knyta kontakter med andra så att man kan driva frågor på ett starkare sätt.





Jag blev ombedd att ta med mig mitt silversmide. Jag hade inte ens tänkt tanken. Ännu mindre hade jag tänkt tanken att jag besitter specialkunskaper, som de certifierade silverleralärarna inte har. Plötsligt var jag efterfrågad:- Jaså är det här du sitter som håller på med silverlera, sa nån helt plötsligt. - Då skall jag tala om det för dom.
.
"Dom" var en kvinna och hennes 11 årige son, från Västerås. Båda var de minsta människor jag träffat, samt rullstolsburna. Det var sonen som först hade varit intresserad och det var grabben jag diskuterade längst med. Om hur jag jobbar med leran och om hårdrock.
.
Båda var gravt rörelsihindrade med tusen minnen av frakturer i skelettet. Då blev jag varse att min teknik att jobba med leran är speciell. Eftersom jag inte har snabbheten och precisionen i min finmotorik, gör jag alltid en modell i cernitlera, som jag sen kan göra en form efter. När formen torkat bearbetar jag den med fil och sandpapper till dess jag är nöjd med resultatet.
.
Tålamod och små, små rörelser gör att jag kan arbeta i fina detaljer. Jag talade också om hantverkets "läkande" verkan: - Koncentrerar man sig starkt på det man gör, så glömmer man smärtan. I och för sig kan den komma tillbaka när man slutar och tar en paus, men tillfredställelse med det man gör, skapar harmoni i både kropp och själ.
.
Skitflummigt, va? Ingen healing, men verklig healing!
.
Det kom en kvinna till från Västerås, som var verkligt intresserad av mitt arbete. Just för att jag gör det som en kvinna utan finmotorik. Vi talade också länge och hon vill också försöka.
Så det verkar som om jag åker till Västerås och håller kurs. På vårat eget vis!
.
(Tilläggas bör att de inte kom som "en" kvinna eller "ett" barn. Alla är gravt rörelsehindrade och beroende av assistenter. Jag är glad att jag själv klarat mig så bra att jag klarar mig utan)

fredag, september 11, 2009

Inte lika kul


Jag har slarvat bort min lilla kulfräs. Ingen aaaning om var jag lagt den, och jag saknar den. Jag har förstås en stor fräs också, men med den gillar jag inget vidare. Ja, ni vet hur storfräsar brukar vara.
Jag sitter just nu och försöker ta fram en emaljerad nyckelpiga, lika som i NHR:s logga.


Den 25-27 augusti anordnar länets NHR temadagar i Sätrabrunn: Livskvalitet åt alla. Jag tänkte det var en bra ide att föreningen säljer nyckelpigor där och att en del av priset, i vanlig nyckelpigeordning (vi säljer nyckelpigepins av plast), skulle gå till NHR:s fond.
.
Nu har jag ingen svart emalj och har därför provat diverse mixturer av färger som kan likna svart. Det funkar på en provbit, men inte på själva nyckelpigan. Därför har jag varit tvungen att slipa bort emalj ett antal gånger från prototypen. Prototypen är annars väldigt snygg, om jag får säja det själv :-)