Visar inlägg med etikett kvinnan utan finmotorik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kvinnan utan finmotorik. Visa alla inlägg

tisdag, oktober 13, 2009

Jag trodde jag visste hur man gjorde...


...och det gjorde jag ju. Fast det kom jag inte på förrän jag stod med vänstra handen nedstucken i en hink med gips, som jag ideligen skvimpade mer vatten i. Ju mer jag knådade ju snabbare brände gipset. Hinken var på tok för liten.


- Alltså: Vatten först och gips sen, tills gipset bildar små öar i vattnet. Då rör man, men med ett lämpligare reskap än vänsterhanden kanske...

söndag, september 27, 2009

Nu har jag "kommit ut"


Det har ju varit en temahelg i Sätrabrunn, "Livskvalitet åt alla",som NHR Västmanland har anordnat. Tyvärr var det inte alltför välbesökt. De flesta som var där, var redan aktiva i olika sammanhang. Däremot var det ett tillfälle att knyta kontakter med andra så att man kan driva frågor på ett starkare sätt.





Jag blev ombedd att ta med mig mitt silversmide. Jag hade inte ens tänkt tanken. Ännu mindre hade jag tänkt tanken att jag besitter specialkunskaper, som de certifierade silverleralärarna inte har. Plötsligt var jag efterfrågad:- Jaså är det här du sitter som håller på med silverlera, sa nån helt plötsligt. - Då skall jag tala om det för dom.
.
"Dom" var en kvinna och hennes 11 årige son, från Västerås. Båda var de minsta människor jag träffat, samt rullstolsburna. Det var sonen som först hade varit intresserad och det var grabben jag diskuterade längst med. Om hur jag jobbar med leran och om hårdrock.
.
Båda var gravt rörelsihindrade med tusen minnen av frakturer i skelettet. Då blev jag varse att min teknik att jobba med leran är speciell. Eftersom jag inte har snabbheten och precisionen i min finmotorik, gör jag alltid en modell i cernitlera, som jag sen kan göra en form efter. När formen torkat bearbetar jag den med fil och sandpapper till dess jag är nöjd med resultatet.
.
Tålamod och små, små rörelser gör att jag kan arbeta i fina detaljer. Jag talade också om hantverkets "läkande" verkan: - Koncentrerar man sig starkt på det man gör, så glömmer man smärtan. I och för sig kan den komma tillbaka när man slutar och tar en paus, men tillfredställelse med det man gör, skapar harmoni i både kropp och själ.
.
Skitflummigt, va? Ingen healing, men verklig healing!
.
Det kom en kvinna till från Västerås, som var verkligt intresserad av mitt arbete. Just för att jag gör det som en kvinna utan finmotorik. Vi talade också länge och hon vill också försöka.
Så det verkar som om jag åker till Västerås och håller kurs. På vårat eget vis!
.
(Tilläggas bör att de inte kom som "en" kvinna eller "ett" barn. Alla är gravt rörelsehindrade och beroende av assistenter. Jag är glad att jag själv klarat mig så bra att jag klarar mig utan)

fredag, januari 23, 2009

Lättlagat

Fiskbilen kommer till torget varje onsdag. Förut stod den där till kl. 15.00 men nu bara till 13.00. Problemet för fiskhandlaren var att han aldrig hann till dagis i tid för att hämta sitt barn.
Nu när jag stod där, så förklarade han glatt att han säljer mycket bättre nu, för då skyndar folk sig för att hinna dit. Då tänkte jag på alla de gånger jag kommit på att jag ville handla fisk. Då var alltid klockan minst kvart över ett.

Jag hittade en bekant i kön. Han hade bestämt sig för lake. Den skulle han koka på "mammas vis", med sopprötter och en vitvinssås. Lake lät spännande och jag skulle vilja prova, men när han hade köpt sin, fanns bara en på 2,4 kg kvar. Orensad...

Det var tur att jag tog aborrfiléer istället, för senare fick jag höra att ett par hade spikat fast laken i huggkubben, för att kunna flå den.

Eftersom jag gillar mat men är en kvinna utan finmotorik, så bestämde jag mig för att det måste bli lättlagat. Först la jag filéerna i en plastpåse med idealmjöl och kryddor. Sen gjorde jag en tjock béchamelsås med vitt vin och hönsbuljong. I den rörde jag ner tinad och urkramad bladspenat. Stuvningssåsen slog jag ut på en tallrik. Så åkte filéerna ner i stekpannan med brynt smör och medan de bryntes gjorde jag ett pulvermos i samma kastrull som stuvningen. Några nypor nyriven muskot och svartpeppar, fick sätta touche på det nu grönprickiga moset.

Det tog en halvtimme för en kvinna utan finmotorik, så den som är något mera fingerfärdig, borde kunna sno ihop det här på 15-20 minuter. Gott blev det i alla fall!

Till? Ett duralexglas iskallt vitt vin. Det var ju en vanlig onsdsag.

måndag, augusti 11, 2008

Självförbrännelse



Det är så man kan bli galen. Idag är kroppen och jag inte överens. Kvinnan utan finmotorik i sin värsta gestaltning. Vaknade, som vanligt, efter bara några timmars sömn för andra gången. Lite småsur, gick jag och satte mig i vardagsrummet och rökte. Och så tappar jag cigaretten...
Det händer ganska ofta. Landar den på mig så reser jag mig upp, och hamnar den i soffan så fiskar jag snabbt upp den därifrån. Den här gången slank den ner i morgonrockens ficka. En klok människa vill ju inte bränna fingrarna i onödan, så jag försökte se var den var. Den slank både hit och dit, och var inte ett dugg samarbetsvillig. Så nu har jag ett stort brännhål genom båda tyglagren, i min nya fina morgonrock...

Det får bli amputation av den fickan och lappning med det oskadade tyget. Jääävlar! Dyr var den också (Med mina mått mätt)!

Sen försökte jag rita. Jag kan rita, men inte som förr, så jag låter helst bli. Och sen när jag inte har övat på åtta år, blir jag besviken när det inte blir som jag tänkt. Som kronan på verket färglägger jag med pastellkritor, som jag aldrig prövat (Inte oljepastell).

Teckningen är till ett "lobbyingprojekt" som jag och en politikerkollega driver. Ingen ritar utan betalning så det får duga! Jag signerade med "Kvinnan utan finmotorik" för säkerhets skull, för handikappade och idioter är det ingen som kritiserar. Bilden visar en möjlig variant av en "Upplevelseträdgård" i anknytning till Aguéliimuséet och biblioteket här i Sala. Döm själva - är jag bara handikappad eller är jag en idiot! :-)

torsdag, augusti 07, 2008

Tummen mitt i handen


Kvinnan utan finmotorik har slagit till igen. I början av rehabiliteringen efter min skada hade jag närmast tummen mitt i handen. Den högra har "tagit sig ut" på egen hand och den vänstra till viss del med operativ hjälp. Motoriken i båda, men främst den vänstra, är väldigt inskränkt. I det mesta jag gör, har tummen en tendens att "blanda sig i". Vad gör då kvinnan utan finmotorik? Hon försöker få bort en ful, men väl fastklistrad prislapp, med ett trubbigt och skitigt målarrakblad samt med full kraft (dessutom kl 07.00!). Naturligtvis slinter hon. Ett rejält snitt och stort blodvite uppstår. Med visst pyssel och kirurgtape, minimeras skadan och blir väl inlindad.

Hur dum får man vara? Nja, det var kanske något undermedetet. Jag har ju planerat in tvättid och köksrengöring idag!
Tummen på bilden är av hållfast brons, och finns på Louisiana i Danmark. Konstnär känd men okänd.

onsdag, juni 25, 2008

Jo men visst!

Kommunfullmäktige sa ja till medborgarförslaget om en Upplevelseträdgård. Det gick undan av bara attan och Nonno och jag tittade på kommunalrådet, ifall hon tänkte gå upp. Och när vi gjorde det smällde ordföranden till med klubban. Jaha! Vi som hade tänkt gå upp och tala han inte säga ett knyst. Så nu får vi idka lobbyism. Det är vi inte så vana med, men vi startar med tumstock och förberedande research på fredag eftermiddag.
Därefter skall kvinnan utan finmotorik göra kulörta skisser. Hur det går får ni nog se här i bloggen. Jag KAN faktiskt rita, men inte som förut förstås. Jag gläds åt mina marsipangrisar istället.
Efter semestern skall vi lobba. Undrar om vi är bra på det...?

torsdag, juni 05, 2008

Kvinnan utan finmotorik slår till igen

Jag är inte den som ligger på stranden och pressar. När det är så här varmt promenerar jag helst eller stannar inne. Är man inomhus så skall man ju hitta på nåt, så jag roade mig i köket där det var sådär 26 grader varmt. Med att göra chokladtryffel.
DET skulle jag inte ha gjort. Snacka om fett kladd i hettan. Tryfflarna såg ut som bajskorvar...