Visar inlägg med etikett sala kommun. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett sala kommun. Visa alla inlägg

söndag, september 07, 2008

Handikappdagen, En stad för alla

Det var en pampig inledning med glänsande mässing och fanfar. Högvakten hade ärende i stan och ställde upp med prakt och ståt!


Mässingsblåset utgjordes av Enköpings blåsorkester. Sedan underhöll Columbuskören med stor inlevelse. Här är det Urban, min före detta granne, som sjunger solo. Är det någon som kan tro att han är blyg?



I stadsparken blev det den första officiella invigningen av den anpassade delen av lekparken. Carmen och Henrik är de som inviger under överinseende av Owe Liljeberg, handikapprådet, stadsträdgårdsmästaren Göran Söderberg, och Henriks mamma så klart.
Det känns pampigt att tåga i samlad tropp till glänsande mässingsblås och taktfast musik och det gör onekligen upplevelsen mer glänsande också!.




Salas alla handikappföreningar får tillfälle att visa upp sig och berätta om sin verksamhet. Konferencier var Åke Lantz, som vanligt trevlig och på alerten. Sen drog han på sig peruken och blev en av "Farbror Bosses" som satte fart på alla i publiken.






Jag kände mig nöjd när dagen var slut. Dvs, jag stod kvar och pratade "Upplevelseträdgård" med stadsträdgårdsmästaren när många drog vidare till dans i Folkets Park. Programmet varade mellan 10.00 och 17.00 och jag tror de allra flesta var nöjda och glada!

lördag, september 06, 2008

De e mycke nu



Det är svårt att veta i vilken ände jag skall börja. På några dagar har det hänt en massa grejer. Jag tror att jag måste dela upp det en smula:
Del ett, onsdag:
På sidan fyra, i vår urusla lokaltidning, gråter Vård- och omsorgsnämndens ordförande Bo Kallerman, blod över att behöva ta bort "Fixarmalte" och fotvård för våra pensionärer (ni ser hur lessen han ser ut...). På dialogsidan skriker förtvivlade föräldrar, att skolan måste få behålla sina resurser.

Alla dessa nedskärningar måste göras nu, för att kommunen befinner sig i "kris".

Jag blir förbannad redan på morgonkulan alltså. Någon "kris" har vi inte sett ännu, och samtliga föreslagna nedskärningar kommer att orsaka kostnader i ett annat led.

Sen känner jag mig olustig, eftersom jag smitit ifrån ett uppdrag som, på grund av personliga motsättningar, känts väldigt olustigt. På torsdag skall det vara kommunalt Handikappråd och jag blir tvungen att konfronteras med berörda parter. Mitt inre är inte precis så lugnt som jag önskar att det skulle vara.

Botemedlet blev att ringa en god vän och kollega och ägna sig åt avancerat skitsnack, i sådär en halvtimme. Jag fick vatten på min kvarn och medhåll, och sånt känns ju givetvis väldigt skönt.

När jag ändå var i farten, passade jag på att skriva en ilsken insändare.

Del två, torsdag:

Det var ett bra Handikappråd. Vi blev föräldrar till ett par skrivelser och Kerstin Larson (c) fick sig skrivet på näsan att hon skulle skilja på handikapprådet och partipolitik. Det är något som jag har varit väldigt mån om, eftersom jag sitter i handikapprådet som NHR:are och inte vänsterpartist. Jag blev inte lynchad och bullarna till kaffet var goda.
På kvällen fullllmäktige. Men det har jag redan skrivit om.

På Kommunfullmäktige på kvällen hade Kommunala Pensionärsrådet infunnit sig och var minst sagt upprörda över Fixarmalte och fotvården. Till skillnad från Handikapprådet, hade inte pensionärsrådet fått någon information om detta. De fick läsa om det i Lokalblaskan. Pensionärsrådets ordförande, Sickan Palm (kd) borde ha ställts sig upp med en ursäkt. Det gjorde hon inte.

När jag ändå var förbaskad, passade jag på att ge Lokalblaskans redaktör en knäpp på näsan. Jag fick ett mail, att det var många insändare nu, så det kunde dröja med publiceringen. Då mailade jag tillbaka och sa att det är han som avgör i vilken ordning det publiceras. I god journalistisk anda. Den har vi länge saknat i Lokalblaskan!

onsdag, juni 25, 2008

Jo men visst!

Kommunfullmäktige sa ja till medborgarförslaget om en Upplevelseträdgård. Det gick undan av bara attan och Nonno och jag tittade på kommunalrådet, ifall hon tänkte gå upp. Och när vi gjorde det smällde ordföranden till med klubban. Jaha! Vi som hade tänkt gå upp och tala han inte säga ett knyst. Så nu får vi idka lobbyism. Det är vi inte så vana med, men vi startar med tumstock och förberedande research på fredag eftermiddag.
Därefter skall kvinnan utan finmotorik göra kulörta skisser. Hur det går får ni nog se här i bloggen. Jag KAN faktiskt rita, men inte som förut förstås. Jag gläds åt mina marsipangrisar istället.
Efter semestern skall vi lobba. Undrar om vi är bra på det...?